Så har jag fått ett jobb, ett myc­ket trev­ligt jobb på Pine­berry i Stock­holm. Jag är utveck­lare, där jag än så länge mest arbe­tar med interna verktyg.

Jag har job­bat i två vec­kor nu, och har fått en lägen­het litet över en timme från Stock­holm, så det är ju också en ganska rejäl pend­ling. Gör mig inte så myc­ket, jag sover på tåget in, och på vägen till­baka hin­ner jag reflek­tera över dagen och komma ur “jobb”-tänket, så att säga.

Nästa helg kom­mer möb­ler, hus­ge­råd, gar­di­ner, lam­por och pojk­vän, vil­ket ska bli trev­ligt. Jag har en säng just nu, och inte så myc­ket mer. Ett ar lam­por, men ingen i sov­rum­met, vårt fram­tida var­dags­rum (med par­kett­golv!), kon­to­ret eller i hal­len. Har inter­net, men bara i hal­len, så jag sit­ter på golvet…

Nu är min sys­ters bröl­lop avkla­rat. Jag sjöng “The Rose” och fick många kom­pli­manger för sången, samt tårar från både bru­den och brudgummen.

Det blev inget bälte till klän­ningen, utan bara mitt läder­bälte.  Det blev väl­digt snyggt, och det skulle nog bli­vit all­de­les för varmt att ha något mer. Det var varmt nog att dansa på bröl­lo­pet i den kläd­seln, ska sägas! Så, nu är hon en anstän­dig kvinna, och pappa har “för­lo­rat ett bekym­mer och fått två nya” som han uttryckte sig.

Vi åker uppåt om en och en halv vecka, för att hämta  res­ten av våra saker och ge till­baka nyck­larna till vär­den. Där vi bor bör­jar nu att bli iord­ning­ställt, och vi trivs bra där, även om tvätt­ma­ski­nen är tra­sig (vil­ket leder till att vi är hos mina för­äld­rar idag så att vi kan få en del tvät­tande gjort), och mam­mas gamla cykel bara har en väx­eln — ettan, så vi har inte lyc­kats ge oss iväg ut någon­ting. Vi har dock hit­tat flera ryggsäc­kar som kom­mer att vara till nytta för oss när vi bör­jar cykla och handla.

Jag stä­dade gar­de­ro­ben förra vec­kan. Jag hit­tade två mus­lik, ett på gol­vet och ett i ett plast­glas. Vi slängde båda plast­gla­sen. Vi har också ren­sat ige­nom alla klä­der mina för­äld­rar läm­nat kvar i som­mar­stu­gan, så nu har vi flera byrå­lå­dor. Mer intres­sant: Vi hit­tade en massa gamla böc­ker i bokhyllan!

Nu har första etap­perna av flyt­ten (inklu­de­rat tågresa med väs­kor och ryggsäc­kar) avkla­rats. Jag sit­ter hos mina för­äld­rar, och när vi har vak­nat ordent­ligt ska jag och Pojk­vän­nen åka till “vårt” nya hus och fort­sätta städa. Vi har fixat ett sov­rum i röran, men köket behö­ver stä­das ige­nom innan det kan använ­das. Vi ska också för­söka få upp det sista av Pojk­vän­nens skriv­bord, även om hans dator står hos för­äld­rarna fort­fa­rande — vi har inget inter­net hemma hos oss.

För­hopp­nings­vis ikväll blir min kjol + blus till sys­ters bröl­lop fär­digt. Jag och min mor är fort­fa­rande litet oense om hur ett bälte ska se ut, men vi får se hur det blir när jag prö­var den med kor­sett, kjol och blu­sen. Det skulle vara en väst till, men mor och sys­ter tyckte att det var snyg­gare att inte ha väs­ten som döl­jer blu­sen (blu­sen är i ett otro­ligt vac­kert lila/silver skim­rande tyg), men Pojk­vän­nen kän­ner att bara ha ett smalt bälte kan göra blu­sen för byl­sig. När den är fär­dig kom­mer jag att lägga upp ett kort av den på blog­gen, samma kort som kom­mer att hamna i mitt gal­leri, eftersom jag vill visa upp alla mina sydda verk.

För­res­ten så är det svin­dyrt att få post efter­sänt, så jag har bestämt mig för att inte göra det. Jag får ändå inte brev av någon annan än myndigheter.

Nu är skaf­fe­riet stä­dat (dock inte inpac­kat), kyl­skåpet tömt men inte stä­dat… Kanske tre-fyra disk­hoar kvar, och slut­li­gen damm­sug­ning och skura gol­ven, även om det inte blir helt rent för­rän vi har fått ut allting.

I mor­gon kom­mer vi att spela roll­spel med en kom­pis som kom­mer att skjutsa oss till tåget arla ons­dag mor­gon, vil­ket kom­mer bli kul. Sha­dowrun, där vi har ett pro­fes­sio­nellt team av sex per­so­ner (två karak­tä­rer var). Vi bestämde oss för att göra två karak­tä­rer var för att dels få litet större team, och även för att få litet variation.

En vän till mig dog den 29nde juni. Någon som jag har skrat­tat och grå­tit med, och delat många inten­siva stun­der med, men som jag inte visste nam­net på innan jag hörde nyhe­ten. Vi lärde känna varandra online, och har spe­lat roll­spel till­sam­mans i flera år.

Det är en kons­tig känsla när många vän­ner man har är sådana man ald­rig egent­li­gen “träf­fat”. Två per­so­ner som är beredda att bli kon­tak­tade av arbets­gi­vare, som har gått med på att vara refe­ren­ser för mig, är vän­ner online. Jag träf­fade min pojk­vän online, och stora delar av vårt för­hål­lande har vi haft ett distans­för­hål­lande där vi träf­fa­des en gång per år som mest. Nu bor vi dock ihop, så vi har tagit igen skadan.

“Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?” 1958 sjöng Lill-Babs om en solochvå­rare som häv­dade att han flyt­tade till “amerka”, men som nu inte har skri­vit på fem­ton år. Över­lag så känns fem­ton år som om det är aningen länge att vänta (vil­ket ju är meningen med sången) men om man tit­tar på situ­a­tio­nen och jäm­för med hur det är nu… Att få ett brev i måna­den från USA var något stort. När utvand­ringen var som star­kast var ett ame­ri­kabrev en stor händelse.

Idag kan jag få svar ome­del­bart. Jag kan sitta i Sve­rige och direkt få kon­takt med någon som bor tusen­tals mil ifrån mig. 1911 tog det flera måna­der med båt och sedan tåg eller häst och vagn till, säg, Salt Lake City. Nu tar det 12 – 14 tim­mar med flyg. Värl­den blir mindre och mindre.