Kategoriarkiv: Allmänna tankar

NaNoWriMo

Jag har bestämt mig. Det blir skri­vande det här året. Tidi­gare har jag ald­rig haft tid/ork att skriva, och NaNoWriMo har all­tid kom­mit all­de­les för plöts­ligt. I år har jag idéer, jag har viss inspi­ra­tion, och en känsla för vad jag vill göra.

Novem­ber, here I come!

Jag har instal­le­rat FocusWri­ter, för att se om det är bättre för mig än att använda Gedit. Kom­mer nog sakna att inte se for­ma­te­ringen när jag använ­der Mark­down, men det går nog bra.

Liten got­cha: Eftersom jag har Ubuntu (som inte använ­der KDE) var jag tvungen att instal­lera ett par olika paket: sudo apt-get install libqt4-dev libzip-dev libenchant-dev.

Jag har anställning!

Så har jag fått ett jobb, ett myc­ket trev­ligt jobb på Pine­berry i Stock­holm. Jag är utveck­lare, där jag än så länge mest arbe­tar med interna verktyg.

Jag har job­bat i två vec­kor nu, och har fått en lägen­het litet över en timme från Stock­holm, så det är ju också en ganska rejäl pend­ling. Gör mig inte så myc­ket, jag sover på tåget in, och på vägen till­baka hin­ner jag reflek­tera över dagen och komma ur “jobb”-tänket, så att säga.

Nästa helg kom­mer möb­ler, hus­ge­råd, gar­di­ner, lam­por och pojk­vän, vil­ket ska bli trev­ligt. Jag har en säng just nu, och inte så myc­ket mer. Ett ar lam­por, men ingen i sov­rum­met, vårt fram­tida var­dags­rum (med par­kett­golv!), kon­to­ret eller i hal­len. Har inter­net, men bara i hal­len, så jag sit­ter på golvet…

Jag är så mainstream!

Jag fick en smartp­hone i jul­klapp. Väl­digt snygg Sony Erics­son Xpe­ria x8, min mos­ters gamla, som med en upp­da­te­ring till Android 2.1 kunde hands­kas med det vik­ti­gaste jag behö­ver på en smartp­hone: Skype!

Jag har också instal­le­rat Twit­ter (och bör­jat följa en del per­so­ner), så att när jag åker på inter­vjuer ska jag kunna roa mig på ett par olika sätt, inklu­de­rat att mudda. Discworld MUD, ett av mina gamla haunts som jag åter­kom­mer till då och då. Jag hop­pas att jag ska kunna upp­da­tera min blog på tele­fo­nen också, eftersom då blir det för­hopp­nings­vis av litet oftare.

Min mamma har väckt ett nytt intresse i mig, för­res­ten. Hon syr väs­kor för hand med lapp­täcks­me­to­der, och har visat mig hur enkelt det är, så jag kom­mer att sy en hel del av det när jag reser. Först ut är ett litet fodral, bara till­räck­ligt myc­ket för att skydda den om den ram­lar, i japansk vik­tek­nik. Mel­lan­blå linne i bak­grun­den, rosa, gröna och blåa små blom­mor på en offwhite bak­grund som möns­ter, och deko­ra­tiva stygn i rosa. Perfekt!

Twit­ter med bild finns här. Det ran­diga under är min flee­ce­filt från pojk­vän­nens mos­ter för ett par år sedan, och påsen är en van­lig ziplock.

Jobb­sök­nings­fron­ten

Nästa vecka har jag tre inter­vjuer, fyra om man räk­nar med mötet med en rekry­te­rare som jag har pra­tat med på tele­fo­nen. Tre i Stock­holm, den fjärde söderut. Blir långa dagar, men det är ju där­för jag har mina söm­nads­pro­jekt, skype, MUD, twit­ter och kanske blog på telefonen! =)

Vän­tar på svar från ett före­tag som jag gjorde ett arbets­prov för, där jag inte alls är nöjd med hur jag kla­rade av det, myc­ket eftersom tek­ni­ken inte ville sam­ar­beta med mig alls. Jag är en myc­ket bättre pro­gram­me­rare än vad det visade.

Vän­tar också på att bli kon­tak­tad för ett annat arbets­prov, där jag har haft inter­vju med ett myc­ket trev­ligt par.

Fick för­res­ten ett arbets­prov idag, som kom­mer att bli… intres­sant och kom­pli­ce­rat. En sida som använ­der två olika APIer, java­script temp­la­ting (ald­rig använt det), HTML5, och som ska fun­gera i IE7 och bättre, samt ett fler­tal andra brow­sers, uti­från en väl­digt styrd design. Om man kän­ner mig så vet man vad det bety­der: Jag har jät­te­kul och ser fram­e­mot att verk­li­gen sätta tän­derna i det!

Långa är väntans tider…

Oj, nu var det län­ge­se­dan jag skrev. Jag har var­ken haft tid eller ork att blogga, eftersom jag har varit runt ganska myc­ket på flera inter­vjuer, men ingen­ting ännu. Har fått nej från ett par stäl­len, och vän­tar på svar/intervju från ett par andra.

Jag har bör­jat lära mig Django, och ska sätta mig ner och för­söka sätta mig in i http://xmlresume.sourceforge.net/, ett pro­jekt som över­gavs 2004, vil­ket väl är när­mare hundra år i “van­liga” år. Se om jag kan använda det, främst för att inte behöva ha flera olika CVs på min sida.

Min hem­sida har upp­da­te­rats, kod­mäs­sigt! Nu är det HTML5, där jag är litet led­sen att en del tag­gar inte ännu fun­ge­rar (främst details/summary), men jag har tagit bort en hel del divar och bytt ut dem mot header/footer/nav, samt aside/section. Jag ska även arbeta på PDF-hantering inom PHP, så att folk som lad­dar ner min CV får en helt färsk CV, sna­rare än när jag senast upp­da­te­rade den och flyt­tade den till mina filer.

Radiotjänst — stalkers?

Så, min tele­fon ringde. Det var en trev­lig dam från Radi­o­tjänst som upp­lyste mig om att det var skärpt TV-licensekontroll i mitt område, och att eftersom jag nyli­gen flyt­tat så ringde hon för att jag skulle kunna berätta att jag har en TV. Konversationen:

Jag: “Jag har ingen TV.”

Hon: “Var har du gjort av den, då?”

Jag: “Jag har ald­rig haft någon TV…”

Hon: “Hur tit­tar du på TV, då? Via datorn?”

Jag: “Jag tit­tar inte på TV.” (inte helt sant — jag tit­tar på TV hos mina för­äld­rar ibland)

Hon: “Tit­tar du på film?”

Jag: “Ja, det gör jag, och det gör jag på datorn.”

Hon: “Har du en fri­stående DVD spelare?”

Jag: “Nej, det har jag inte.” (Hur menar hon — skulle jag behöva betala TV-licens om jag hade en extern DVD spelare?)

Hon: “Har du någon digitalbox?”

Jag: “Nej, det har jag inte.”

Hon: “Jaha, då får vi ordna det på något annat sätt.”

Jag: “Men jag har ingen TV!”

Hon: “Jag sade, då får vi ordna det på något annat sätt.”

…vad sjut­ton tän­ker hon “ordna”? Jag har ingen TV, jag har ingen DVD spe­lare utan­för min dator… Jag har inte haft någon­dera sedan jag flyt­tade från Upp­sala 2005! Är det så otro­ligt att man inte har en TV? DVD fil­mer har jag, visst, men de spe­lar jag upp på min stora skärm på datorn.

Målning, programmering och internet

Vi har nu tele2 mobilt inter­net hemma. Det är väl­digt osä­kert, och jag har fun­de­rat på att höra av mig till tele2 och se om det finns en möj­lig­het att få någon­ting för att “stärka” upp­kopp­lingen. Just nu har vi 3G-uppkopplingen, så det är skönt och snabbt. Var en här­lig känsla när det första gången kic­kade in, det kan jag lova dig. Gick på ett kick att få ner upp­da­te­ring­arna, så nu är datorn helt upp­da­te­rad, och Samba instal­le­rat. Vi har också instal­le­rat chat­plus på dato­rerna, för att kunna chatta på nät­ver­ket, ifall pojk­vän­nen sit­ter nere och jag uppe, eller liknande.

Idag målade pojk­vän­nen en stor del av tiden. Mina för­äld­rar har lovat att han ska få det sista av datorn om han målar bra (pappa vill ha hjälp med deras hus), så nu när allt annat i som­mar är fär­digt kan det börja.

Under tiden pro­gram­me­rade jag. Jag har länge skju­tit upp job­bet på IV, men nu är det defi­ni­tivt dags. Data­ba­sen är fruk­tans­värd. Det finns fält som inte används, fält som verk­li­gen borde ha kun­nat vara över­lap­pande, fält som borde använ­das men inte gör det, och fält som bara är olo­giska eller hemska. Jag har ska­pat klas­sen Cha­rac­terIn­for­ma­tion, men innan jag har ett bättre hum om vad olika saker gör vill jag inte göra den helt fär­dig. Jag behö­ver också gå ige­nom vilka abi­li­ties som används, för att på så sätt kunna spara infor­ma­tio­nen bättre. Just nu är allt all­de­les för upp­de­lat, jag skulle vilja se till så att man använ­der samma filer så långt som möj­ligt, inte som nu när allt är spritt över flera kataloger.

Hej och hå. Öns­kar man kunde skriva in sig på ett enda ställe och sedan få allt. Men nu är det arbets­för­med­lingen, får se på andra stäl­len sedan.

Upp­da­te­ring:

Många jobb som ver­kar bra, men nu har jag ansökt om det som går ut i mor­gon, får vänta med andra till senare.

Elva dagar sedan det senaste inlägget

Nu är min sys­ters bröl­lop avkla­rat. Jag sjöng “The Rose” och fick många kom­pli­manger för sången, samt tårar från både bru­den och brudgummen.

Det blev inget bälte till klän­ningen, utan bara mitt läder­bälte.  Det blev väl­digt snyggt, och det skulle nog bli­vit all­de­les för varmt att ha något mer. Det var varmt nog att dansa på bröl­lo­pet i den kläd­seln, ska sägas! Så, nu är hon en anstän­dig kvinna, och pappa har “för­lo­rat ett bekym­mer och fått två nya” som han uttryckte sig.

Vi åker uppåt om en och en halv vecka, för att hämta  res­ten av våra saker och ge till­baka nyck­larna till vär­den. Där vi bor bör­jar nu att bli iord­ning­ställt, och vi trivs bra där, även om tvätt­ma­ski­nen är tra­sig (vil­ket leder till att vi är hos mina för­äld­rar idag så att vi kan få en del tvät­tande gjort), och mam­mas gamla cykel bara har en väx­eln — ettan, så vi har inte lyc­kats ge oss iväg ut någon­ting. Vi har dock hit­tat flera ryggsäc­kar som kom­mer att vara till nytta för oss när vi bör­jar cykla och handla.

Jag stä­dade gar­de­ro­ben förra vec­kan. Jag hit­tade två mus­lik, ett på gol­vet och ett i ett plast­glas. Vi slängde båda plast­gla­sen. Vi har också ren­sat ige­nom alla klä­der mina för­äld­rar läm­nat kvar i som­mar­stu­gan, så nu har vi flera byrå­lå­dor. Mer intres­sant: Vi hit­tade en massa gamla böc­ker i bokhyllan!

På västkusten!

Nu har första etap­perna av flyt­ten (inklu­de­rat tågresa med väs­kor och ryggsäc­kar) avkla­rats. Jag sit­ter hos mina för­äld­rar, och när vi har vak­nat ordent­ligt ska jag och Pojk­vän­nen åka till “vårt” nya hus och fort­sätta städa. Vi har fixat ett sov­rum i röran, men köket behö­ver stä­das ige­nom innan det kan använ­das. Vi ska också för­söka få upp det sista av Pojk­vän­nens skriv­bord, även om hans dator står hos för­äld­rarna fort­fa­rande — vi har inget inter­net hemma hos oss.

För­hopp­nings­vis ikväll blir min kjol + blus till sys­ters bröl­lop fär­digt. Jag och min mor är fort­fa­rande litet oense om hur ett bälte ska se ut, men vi får se hur det blir när jag prö­var den med kor­sett, kjol och blu­sen. Det skulle vara en väst till, men mor och sys­ter tyckte att det var snyg­gare att inte ha väs­ten som döl­jer blu­sen (blu­sen är i ett otro­ligt vac­kert lila/silver skim­rande tyg), men Pojk­vän­nen kän­ner att bara ha ett smalt bälte kan göra blu­sen för byl­sig. När den är fär­dig kom­mer jag att lägga upp ett kort av den på blog­gen, samma kort som kom­mer att hamna i mitt gal­leri, eftersom jag vill visa upp alla mina sydda verk.

För­res­ten så är det svin­dyrt att få post efter­sänt, så jag har bestämt mig för att inte göra det. Jag får ändå inte brev av någon annan än myndigheter.

Snart natti

Nu är skaf­fe­riet stä­dat (dock inte inpac­kat), kyl­skåpet tömt men inte stä­dat… Kanske tre-fyra disk­hoar kvar, och slut­li­gen damm­sug­ning och skura gol­ven, även om det inte blir helt rent för­rän vi har fått ut allting.

I mor­gon kom­mer vi att spela roll­spel med en kom­pis som kom­mer att skjutsa oss till tåget arla ons­dag mor­gon, vil­ket kom­mer bli kul. Sha­dowrun, där vi har ett pro­fes­sio­nellt team av sex per­so­ner (två karak­tä­rer var). Vi bestämde oss för att göra två karak­tä­rer var för att dels få litet större team, och även för att få litet variation.

Sömnlösa tankar om då och nu

En vän till mig dog den 29nde juni. Någon som jag har skrat­tat och grå­tit med, och delat många inten­siva stun­der med, men som jag inte visste nam­net på innan jag hörde nyhe­ten. Vi lärde känna varandra online, och har spe­lat roll­spel till­sam­mans i flera år.

Det är en kons­tig känsla när många vän­ner man har är sådana man ald­rig egent­li­gen “träf­fat”. Två per­so­ner som är beredda att bli kon­tak­tade av arbets­gi­vare, som har gått med på att vara refe­ren­ser för mig, är vän­ner online. Jag träf­fade min pojk­vän online, och stora delar av vårt för­hål­lande har vi haft ett distans­för­hål­lande där vi träf­fa­des en gång per år som mest. Nu bor vi dock ihop, så vi har tagit igen skadan.

Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?1958 sjöng Lill-Babs om en solochvå­rare som häv­dade att han flyt­tade till “amerka”, men som nu inte har skri­vit på fem­ton år. Över­lag så känns fem­ton år som om det är aningen länge att vänta (vil­ket ju är meningen med sången) men om man tit­tar på situ­a­tio­nen och jäm­för med hur det är nu… Att få ett brev i måna­den från USA var något stort. När utvand­ringen var som star­kast var ett ame­ri­kabrev en stor händelse.

Idag kan jag få svar ome­del­bart. Jag kan sitta i Sve­rige och direkt få kon­takt med någon som bor tusen­tals mil ifrån mig. 1911 tog det flera måna­der med båt och sedan tåg eller häst och vagn till, säg, Salt Lake City. Nu tar det 12 – 14 tim­mar med flyg. Värl­den blir mindre och mindre.